Sitter här ute på altan, katten sover här bredvid, grannen åker iväg och det har mulnat på.

Det är som vanligt alltså.

Värken har släppt för den här gången, nästan utan att jag egentligen märkt det och inte känner jag mig förkyld.

Peter tittade förbi en stund och sedan kom svågern och satt här och pratade, han lyssnade ibland   eller jag vet inte vem som pratade mest eller minst.

Jag och Maria åkte och handlade lite virke som ska under badtunnan, tidigare idag.

Boken jag tog ut har inte blivit öppnad men nu ska jag in på toa, fixa något ätbart, kaffe och mackor kanske.

Jaha, nu kom Maria ut och stör katten när han sover så gott.

Det är som det ska vara här hos oss.

Måste bara få säga tack till alla som berömt mig för min insändare i lokaltidningarna där jag gnällde på alla som kör för fort efter vägen.

Kanske fungerar länken nedan till min insändare.

Ja idag för två veckor sedan var vi på resa och vi satt på rastplatsen vid Åsele.

Det va mysigt det och spännande med allt som låg framför oss på resan.

Nu är det dagen efter Ingers stora kalas med jobbarkompisarna och det blev vad jag vet lyckat.

Nästan 20 personer kom och frossade av allt som Inger gjort i ordning.

Det står i tidningen om att lärarna kräver 10 000 mer i lön annars strejkar dem.

Akutsköterskorna här i stan sade upp sig när dem inte fick som dem ville.

Ska samhället verkligen ge efter för utpressare?

Vad är skillnade mellan detta och en person som utpressar av annan anledning?

Strejka ska vara en rättighet men kanske inte för att få högre lön, den måste man kunna förhandla fram på annat sätt.

Säg den arbetsgrupp som är helt nöjd med sin lön, den finns inte.

ALLA tycker att dem har för lite betalt och vill ha mer. Mycket vill ha mer som bekant.

Men man kan ju ändå inte mer än leva, jag är nöjd med min tillvaro, har inte mycket i inkomst men jag har mat på bordet och fin bostad, men jag köper inte nya kläder bara för att köpa utan nöter oftast ut det jag har men är nöjd med det, tycker jag då.

Men det är ju så att den ena får igenom högre lön så halkar nästa efter och som då måste få högre och så håller det på i en evig spiral varv efter varv.

Likadant är det med besparingarna typ inom sjukvården, fast där går det åt andra hållet, nedåt i en nu evig spiral.

Men VAD händer när man kommit ned på noll i utgifter, VAD ska man spara på då för man kan ju inte spara i en oändlighet, eller går det?

Naturligtvis kommer man att komma till slutet någon gång och det blir vid samhällets stora krasch, och den kommer var så säker.

Det har hänt många gånger tidigare i många kulturer så varför skulle vårt samälle vara förskonat får härdsmälta.

Ja det skulle vara vid den totala naturkatastrofen då som sätter P för vår tid här på jorden.

Den kan komma om 100 000 år men den kan även komma n...

Så ta hand om dina kära medan tid är.