Eller jag tror då jag gör det.

Humör och lust svänger från hopplöshet till intresse på några sekunder.

Men mest känns allt hopplöst.

När man är så lågt man kan komma så alltid kommer någon jävel med en spade till en.

Jag trodde jag skulle kunna komma mig upp från alla andra problem jag "inbillar" mig ha och så fick jag läkarens beslut om "vad som är bäst för mig".

Läkaren som aldrig träffat eller pratat med mig.

En eller det var två personer kom då och hämtade DIA-projektorn och alla magasin med ramar och de cyklade, hoppas det gick bra för dem med de stora kassarna.

Och Mirabell har åkt hem med husse Anders så nu kanske vi kan sova med öppet fönster inatt.

Men nu är det straxt sängdags när Morden i Midsomer slutar vid 10.

Jag ska försöka få iväg fler inlägg i morgon.

Därför inget morgoninlägg.

Men tids nog går väl den här depressionen över också på något sätt.