Klockan är 10 och jag har inte väckt husdjuren ännu, men Maria har fått sovmorgon hon som sover bredvid dem.

Har suttit på VK.se och debaterar Public service-kanalerna och Radiotjänsts avskaffande.

Att folk är så emot att avgiften ev. ska tas ut på skatten i stället för separat från Radiotjänst.

Jag gissar att de största motståndarna är dem som aldrig betalat sin TV-avgift och nu inte kan smita undan.

Argument som att dem inte ser på SVTs kanaler håller inte för det är så mycket i samhället alla betalar till och alla kan inte untyttja allt till fullo.

Jag vill inte ha det samhället där var och en måste stå för alla sina kostnadet till 100%.

Tala om att det skulle bli ett riktigt klassamhälle där de rika har allt och andra ingenting.

Hur skulle vi kunna ha våra barn i skolan, hur skulle vi klara oss vid sjukdom?

Man skulle kunna räkna upp oändliga alternativ.

Vi har det bara för bra här i Sverige för att se det.

Det enda många ser är hur myckdet de ska få i sin egen börs och sedan skiter de i hur grannen har det.

Samhället har bara blivit så egoistiskt och värre blir det för var dag som går.

Jag är rent orolig för morgondagen när man ser människors mentalitet mot andra människor, grannar vänner och även släktingar.

Det är bara jag Jag JAG.

NU ska jag väcka husdjuren, sedan blir det en tredje kopp/mugg kaffe.

Därefter packa bilen och släpen, i kväll åker vi till stugan jag och Inger på MC, Erik kommer upp med bilen sedan.

Maria får vara hemma och sköta om småvännerna.

Sitter här ute på altan, katten sover här bredvid, grannen åker iväg och det har mulnat på.

Det är som vanligt alltså.

Värken har släppt för den här gången, nästan utan att jag egentligen märkt det och inte känner jag mig förkyld.

Peter tittade förbi en stund och sedan kom svågern och satt här och pratade, han lyssnade ibland   eller jag vet inte vem som pratade mest eller minst.

Jag och Maria åkte och handlade lite virke som ska under badtunnan, tidigare idag.

Boken jag tog ut har inte blivit öppnad men nu ska jag in på toa, fixa något ätbart, kaffe och mackor kanske.

Jaha, nu kom Maria ut och stör katten när han sover så gott.

Det är som det ska vara här hos oss.

Måste bara få säga tack till alla som berömt mig för min insändare i lokaltidningarna där jag gnällde på alla som kör för fort efter vägen.

Kanske fungerar länken nedan till min insändare.

Ja idag för två veckor sedan var vi på resa och vi satt på rastplatsen vid Åsele.

Det va mysigt det och spännande med allt som låg framför oss på resan.

Nu är det dagen efter Ingers stora kalas med jobbarkompisarna och det blev vad jag vet lyckat.

Nästan 20 personer kom och frossade av allt som Inger gjort i ordning.

Det står i tidningen om att lärarna kräver 10 000 mer i lön annars strejkar dem.

Akutsköterskorna här i stan sade upp sig när dem inte fick som dem ville.

Ska samhället verkligen ge efter för utpressare?

Vad är skillnade mellan detta och en person som utpressar av annan anledning?

Strejka ska vara en rättighet men kanske inte för att få högre lön, den måste man kunna förhandla fram på annat sätt.

Säg den arbetsgrupp som är helt nöjd med sin lön, den finns inte.

ALLA tycker att dem har för lite betalt och vill ha mer. Mycket vill ha mer som bekant.

Men man kan ju ändå inte mer än leva, jag är nöjd med min tillvaro, har inte mycket i inkomst men jag har mat på bordet och fin bostad, men jag köper inte nya kläder bara för att köpa utan nöter oftast ut det jag har men är nöjd med det, tycker jag då.

Men det är ju så att den ena får igenom högre lön så halkar nästa efter och som då måste få högre och så håller det på i en evig spiral varv efter varv.

Likadant är det med besparingarna typ inom sjukvården, fast där går det åt andra hållet, nedåt i en nu evig spiral.

Men VAD händer när man kommit ned på noll i utgifter, VAD ska man spara på då för man kan ju inte spara i en oändlighet, eller går det?

Naturligtvis kommer man att komma till slutet någon gång och det blir vid samhällets stora krasch, och den kommer var så säker.

Det har hänt många gånger tidigare i många kulturer så varför skulle vårt samälle vara förskonat får härdsmälta.

Ja det skulle vara vid den totala naturkatastrofen då som sätter P för vår tid här på jorden.

Den kan komma om 100 000 år men den kan även komma n...

Så ta hand om dina kära medan tid är.

Jag trodde inte det skulle märkas om jag tog en liten bit.

Inger har ju gjort så många men så råkade jag gå ut till dem UTAN att tvätta mig runt munnen.

Och det vet man ju hur man blir av att äta blåbärskaka utan kniv och gaffel.

Jodå jag har fortfarande ont i kroppen.

Men jag har fortfarande ont i kroppen.

Börjar misstänka att jag har någon flunsa på gång. Brukar få ont före då.

Men det är jobbigt, skitjobbigt och tär på krafterna.

Önskar tidvis att man kunde bada i Voltaren.

Inger har gjort så fint här ute, lagar massor av gott och jag bara suttit och sett en ganska bra film.

Det ska visst komma något 20-tal jobbarkompisar och ära surströmming.

Någonstans i tiden heter den med Christopher Reeve (spelade superman/stålmannen), Jane Seymour (bara så snygg) och Christopher Plummer från 1980 och den gick på SVT1.

Nu kom första jobbarkompisen så då börjar nog de andra droppa in eftersom.

Men i morse mådde jag inte bra och tur att vi inte hade gäster då.

Att det ska vara sånt besvär att göra i ordning för att äta strömmingen, koka potatis (funkar säkert med pulvermos eller makaroner), hacka lite lök, öppna burkarna och lägga fram tunnbröd.

Ska väl inte behöva ta två dagar i anspråk.

Jag är på dåligt humör idag.

Ont som   i hela kroppen, vid måleriet tvärs över kör dem med en gigantisk massageapparat (markvibrator) så att det lever om, jag har ont, Inger ska ha ett jätteparty för "kärringarna" på jobbet, jag har ont, solen skiner och jag har mer ont.

Eljest är det ganska bra.

Vill gå och lägga mig igen.

Regnet skvalar på altantaket och det är mörkt ute, så mysigt det är men nu har jag en USB-lampa till tangentbordet.

Tyvärr lite svalt med 13,6 grader.

Jag har suttit och lagt upp nya familjekort på hemsidan men nu är det dags att gå isäng.

Nu regnar det så att jag inte ens hör vad jag tänker    och nu tar det i ännu mer.

Nu går jag isäng.

Åter i morgon