Det här är en lite annorlunda film jämfört med de andra som brukar sändas.
Disney har ju gjort många sådana här djurfilmer men att man gjorde en här och redan 1953.
Det kanske blir en skön stund och jag tror det blir att se i rummet vid stora apparaten.

Handling:
Morgonen gryr över ett sörmländskt försommarlandskap. Daggen droppar från vassblad och spindelnät; fåglarna har börjat sjunga. I skogssjön leker några uttrar. Genom dimman skymtar på avstånd en bondgård. En rävhona är ute för att skaffa mat åt sina ungar och tullar gärna bondens hönshus när hon inte plundrar fågelbon på strandskären. Den senaste tiden har en främmande vittring skrämt henne. Det är en gammal lodjurshanne norrifrån som tagit hennes hemmaskog i besittning.
Bonden med sin bössa tar upp jakten på hönstjuven, men rävhonan klarar sig och kan ge de hungriga ungarna ett byte att slåss om. Senare på sommaren, vid skördetiden, tar honan en hare vid gården. Nu är bonden på sin vakt, följer efter och träffar med ett skott. Blodspåren leder till lyan i skogen. Utanför ligger det döda djuret, magert och slitet av ungarnas uppfödning. För att göra slut på hela kullen spränger bonden lyan med dynamit. I skyn ritar samtidigt några reaplan sina slingor och ett par sparvugglor signalerar fara, stelnade till statyer i toppen på en död tall.
En ensam rävunge har överlevt och gnäller ömkligt bland resterna av familjen. Men "i skogen är sorgen kort". Snart har den givit sig ut på upptäcktsfärd och träffat de fiskande uttrarna och pojkarna Anders och Kjell, som lägger ut kräftburar i augustikvällen.
Gården lockar en ungräv med märkliga ting: en glasburk, några strumpor på en torklina, och så resterna av gårdshundens mat på ett fat. Rasande sliter sig den kopplade hunden och tar upp jakten på inkräktaren. Men på andra sidan fälten snor sig länkkopplet runt en gärdsgårdsstör; förföljelsen hejdas. Nästa morgon finner man hunden riven av lon.
Årstiderna växlar. Vintern kommer med isläggning och snö. Människan går på jakt i skogen; uttrarna söker sin föda under snötäcket eller vid fiskaren !Kvast-Emils angelhål. Vid jultiden sätter Emil ut en betad uttersax för att ta kål på sina fiender. Medan församlingen sjunger "Det är en ros utsprungen" i sockenkyrkan går en av uttrarna i fällan och dränks. Men den andra finns kvar och Emil fortsätter jakten. Uttern flyr till en håla i skogen, och fiskaren går till pojkarnas familj för att låna en tickande väckarklocka. Med den tänker han sätta "lås" för hålan under natten. På så sätt får Anders och Kjell reda på vad som är i görningen. Före gryningen stiger Anders upp, beger sig till hålan och fångar uttern. Kjell kommer efter i skräckfylld beundran; hans tröja blir fångstsäck.
Nu har pojkarna fått en hemlighet att vårda och försörja. Djuret göms på loftet till ett uthus och döps till "Utti". Deras lekkamrat tycks ha en omättlig aptit. Det egna fisket förslår inte. Pojkarna tvingas tömma sin sparbössa för att köpa strömming hos handelsman.
Våren bryter fram. Snön smälter, vattnet forsar i bäckarna. Lodjuret, som nyss rivit ett rådjur, drar norrut och fåglarna samlas till parning. På myrarna möts tjädertupparna i våldsam kamp.
Traktens folk kommer tillsammans för att fira Valborg och beskåda bålet. Kjell kan inte bärga sig; han måste visa upp "hemligheten" för besökarna. Upprörd över sin lillebros förräderi tar Anders med sig Utti ut i skogen. Här blir frihetslängtan djuret övermäktig. Det hjälper inte hur mycket Anders än ropar; lekkamraten har givit sig av för gott. Sorgsen återvänder han till gården. Där möter han Kjell som ber om förlåtelse. Bröderna försonas i skrattets tecken, medan transträcken drar förbi i skymningen. Ett stort äventyr är över, men varje dag erbjuder naturen nya.