Nu står väderpinnen ganska rakt ut med en svag böj nedåt.

Sämre väder på gång men inte så farligt, regn i natt eller morgonbitti.

Det är värre när den hänger som en "korumpa" rakt ned för då är det dåligt på gång.

Misstänker att den är på väg nedåt för den pekade rakt upp tidigare idag, den går så högt att den viker yttersta spetsen ned i hängrännan.

Den är inte rak från början utan viker av på mitten då det var en förgrening där.

Jag har själv gjort den här och många andra stora som små, några så små som 2 dm med magnetremsa på fästet för att sättas fast på husbil eller husvagn.

Jag har även gjort dem på 1½-2 meter men dem blir otympliga, bäst är en 6-8 dm.

Hur man gör en sådan är ganska enkelt.

Den görs av gran, man kapar stammen lite ovanför och under en gren som växt år norr.

Dela stammen på hälften så är det lättare att sätta fast någonstans.

Skala bort barken och det går lättast om man gör det här på våren när granen savar.

Väderpinnen monteras upp och ned mot vad den växte så det gäller att hålla reda på det.

Eljest åker den upp vid dåligt väder och nedåt vid fint, helknäppt alltså  

Pinnarna är helsäkra i sitt väderspående och den på bilden har vi haft i säkert 25 år.

Den visar kommande regnväder så att längst ut närmast i tiden och längst in ett dygn bort.

Den kan alltså röra sig som en orm (fast inte så fort) så att längst in går det uppåt medan spetsen viker nedåt, och så blir det tillfälligt regn men i det stora hela fint väder.

Far den nedåt redan vid fästet blir det regn nästa dag.

Jag tror man kan göra dem av en kapad gren då jag sett dem som monterats på träfigurer som kattsvans och det pojkar har men inte flickor.

Lycka till med pinnsnickrandet och akta fingrarna.

Sköt om dig.

Här kommer tre bilder som Erik tog under deras fjälltur.

Det ska visst vara Norges största sjö som man ser på panoramabilderna.

Dem körde vägen via Joesjö mot Hattfjälldal där de besteg bergstoppen.

Gu va jag längtar till Norge igen   som är ett underbart land, att semestra i och helst på MC.

Det börjar bli svårt att hitta på en rubrik, men nu sitter vi här igen ute på altan och har ätit frukost.

Å nu ser vi två rådjur ute på åkern, de sprang runt varandra men nu står de som fastfrusna, nu sprang dem iväg.

Jag undrar om de var jagade av något tidigare.

Det är en sådan här gång man hoppas på, eller kan få se en björn komma utrusande ur skogsbrynet.

Det är därför jag alltid har med mig kameran ut, ja den hänger alltid med mig.

Men så söta som de här är hoppas jag inte att någon äter upp dem.

Det är så underbart att få ha djurlivet så här inpå knuten, även om dem här var ett par hundra meter bort, eller hur långt det nu är dit bort.

Mätade med Eniro och det är ungefär 250 meter till rådjuren, 325 meter till skogskanten.

Vi diskuterade det och jag måste ta och mäta upp, dags att göra det efter att vi haft stugan i 32 år   

Men så senil jag börjat bli kanske jag gjort det en gång i tiden.

Det varnades för åska men inte har vi fått besök av Tor, det är dock så grått och fuktvarmt med en SSO (syd-syd-ostvind) så här känns det bara skönt, det fläktar lagomt mycket så att myggen inte trivs.

Nu ska jag kolla efter någon bild Erik tog i fjällen, vi såg igenom bilderna igår och fina bilder har han tagit från Tärnafjällen och från Norge.

Sköt om dig.