Ja vad säger man egentligen så att det inte låter så stelt och svårt.

Gått bort, dött, avlidit, somnat in, gått till andra sidan, ja det finns många uttryck som beskriver det tråkiga att en person slutat finnas till.

Såg i tidningen nu när jag läste till slutet att min bästis i barndomen att hans far dött.

Olaus Andersson

Han skulle ha blivit 92 år och egentligen är det naturligt i den åldern men ändå.

Ett foto av Olle och Marit när de kom till min mor på hennes 90-årsdag den 17/4 2008

Mor Majken, Marit och Olaus.

Många är de stunder jag vistats hemma hos familjen Andersson på Grubbe, jag rent utav hängde där kan man säga och många är de resor jag fick följa med när han körde buss eller vart det bar väg (eller när vi lekte och gömde oss under bussen som då stod parkerad utanför bostaden, Sandåsvägen var grusväg på den tiden).

Då fick vi killar sitta på motorhuven längst fram, inne i bussen kan jag tillägga. Bussarna hade ju en buntad grå klump utmed föraren där man kunde åka.

Då var det inte samma strikta regler som idag   och det handlade om kortare turer men en resa kommer jag ihåg och den gick till Bygdsiljum dock inte med buss utan tror det var i en liten typ pickup. Jag och Krister tillbringade tiden på Westmans Café där de har påfågeln då Olle gjorde något annat, vad jag tycke vi hade åkt långt.

Olaus var alltså busschaufför och företrädesvis mellan Umeå och Skellefteå i dåvarande Linjebuss, men han var även fackligt aktiv inom transportarbetarförbundet vad jag kommer ihåg.

Jag vet inte hur många gånger jag fick följa med upp till Portbron där det skulle fiskas, det var Olle och äldre sonen Jan som fiskade.

Jag och Krister lekte runt omkring, gick på järnbalken under själva Portbron.

Cyklade till Hemavan på en gammal damcykel och då var det bara en smal grusväg dit, upp till hotellet gick vi men utför gick det fort. Inga bromsar på gammcykeln så jag som satt bak höll ned fötterna men ändå for vi rakt över det som nu är E12 och ned i diket.

En gång hade de med en katt som var en hejare på att komma med möss som vi fick göra slut på på en huggkubbe. Idag skulle jag inte kunna göra det jag då gjorde.

Även mina föräldrar gjode resor med Anderssons, en gång till Mo i Rana och ett foto finns från tillfället.

Det där ska alltså vara nuvarande E12 och vi hade Dekan (DKW Auto 1000) till vänster.

Olle var Opel trogen och kan det ha varit en Kapetän de hade där till höger.

Nu är mina föräldrar borta sedan en tid och nu har alltså Olaus gått bort.

Men det är livets gång och döden kommer ingen undan men ändå är det lika tragiskt och tomt efteråt.

Min övertygelse är ändå att det blir bra efteråt.

Tack för den tid jag känt dig Olle.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fredag den 23/5   Idag fyller sonhustrun Sara år liksom svågern Hans-Göran som hastigt lämnade oss för ett par år sedan,   då han flyttade med sin fru från oss till Uppsala av alla ställen. (Men är Vindeln så mycket bättre, jodå, och min...

Torsdag den 22/5   Igår:   Inte så varm morgon men det var sagt att Göran skulle komma och gräva avlopp OM han fått hem eller fått besked att grejer var på väg. Tydligen inte det så ingen grävmaskin dök upp. Men jag hade annat att göra oc...

Onsdag den 21/5   Igår:   Lite kymigare väder ute då jag gick ut till gäststugan som nu är mitt kontor. Eller jag sitter i ett hörn här där jag har flyttat skrivbordet. Kanske ska kalla det datorbordet för skriva här är svårt såvida jag inte ...

Tisdag den 20/5   Idag fyller brorsdottern Elin år så    från jag och Inger.     Igår:   Började riva lite inne i köket, tog bort fönsterfoder och lister, elementen och uttag för fönsterlampor m.m.   Då fick jag kontakt med hon...

Ja då var det måndag igen och den 19/5   Igår:   En skön morgon och jag tog itu med att såga upp gamla parkettgolvet och en del lister som vi tagit bort från röda rummet.             Du som inte följt med i min blogg kan jag säga ...