Hittade ett program som ska kunna återställa bilder från minneskort.

Installerade och körde, allt väl, hittade nästan 800 bilder från två år tillbaks minst.

Klickade på Recovery och, Då kommer det upp en ruta att jag ska skriva i mitt kreditkortsnummer.

Jävla lurendrejare.  

De kunde väl åtminstone ha det innan fast folk är väl mer benägna att betala när de ser att bilderna går att återställa.

Nu är jag inne på ett nytt program som scannar av minneskortet, det ena till att börja med.

Jo jag har petat till piggen att kortet är låst så att inga vidare förändringar sker på det.

Nu har det hittat 400 bilder.

Än finns det hopp för nu kör jag ett crackat program, nöden har ingen lag.

Fungerar det väldigt fint kan jag t.o.m tänka mig köpa ett program, men bara tänka på det.

500 fotom, det går fint fast här har jag inga förhandsvisningar.

Problem uppstår och problem löses.

Tänk va enkelt om det inte uppstod några problem. Va livet skulle va lugnt och skönt och precis som jag vill ha det.

Jag avskyr plötsliga överraskningar som oftast bara ställer till elände för en.

Nu är det dessa minneskort från kamerorna som blivit nollställda, enligt datorn och kamran då.

Men nog finns all information kvar, det är bara att få fram den och det klarar inte jag just nu.

Hittade ett äldre minneskort som jag får använda så länge.

Det är en gråmulen och trist morgon men ändå 18° på altan.

Väderstationen säger

och trädgården ser ut så här

Inger jobbar och i kväll blir det middag i Tavelsjö på Sundlingska gården i Sand. Den där badplatsen och bangolfbanan man kör förbi på väg till Vindeln.

GPS 64.023539,20.024979 i Google map

Jag har hittat rätt på reservnyckeln till MCn.

Och den hittade jag via facebook av alla ställen.

Svågern hade kvar den från den tid jag körde den till han för vinterförvaring.

Så nu behöver jag inte riva ytterväggarna, det räckte med allt inne   

Men å andra sidan slipper jag städa garaget   

Nu skulle jag tanka över foton jag tog igår och tidigare från kamerorna till datorn men vad händer.   

Efter 10 bilder säger datorn ifrån och kan inte koiera, byter till mitt andra minne och testar.

Då vill datorn formatera minneskortet

Gör naturligtvis inte  det men går in hit till bordsdatorn, den vill formatera båda korten

Suck.

Ringer Erik och frågar om råd så nu ligger båda minneskorten i en påse så får jag se i framtiden någon gång om det finns en lösning eller om alla utom 10 bilder är förlorade.

Fullkornsvete också.

Så inte ens kaffet ute på altan hjälpte till att lugna ned mig.

Nu hänger jag i fingrarna över kanten. Kaffe och boken, den tryckta boken på papper ska väl inte kunna jävlas med mig.

Jag hittar bara inte reservmnyckeln.   

Tar en kopp kaffe ute på altan iställer, ett uppehåll i sökandet kan hjälpa ibland.

Var i fullkornsvete kan reservnyckeln till hojen vara.

Tycker vi vänt på varenda sten nu men icke, ibland kommer man på att, javisst ja där!, men inte ligger det någon nyckelknippa där inte.

Tre eller fyra nycklar handlar det om och inga små rackare som kan försvinna varsomhelst.

Men jag ger mig den på att de snart ligger helt öppet här på skrivbordet, det är vår hustomte som bara leker och tycker det är skoj när vi söker, själv sitter han där uppe på skåpet och småfnissar för sig själv och när han blir less plockar han fram dem igen.

Det är typiskt för vår hustomte. 

Eljest var gårdagen trevlig och jag hoppas och tror att gästerna trivdes och gillade det de fick se och vara med om.

Forsränning var inget de ville vara med om och det tackar jag för, inget jag heller skulle nappa på   

Nu sitter jag här en stund innen jag ska söka vidare, Inger är ute och klipper gräset och det har jag bildbevis på idag.

Hon finns där till vänster framför förrådet.

Det är ganska varmt idag, 22,9° här på altan men varmfuktigt på något sätt.

Men inget oväder som de varnar för.

Väderstationen visar

En annan bild av gräsklipparen

Nä påtår och godmorgon.

Maten smakade bra i stugan men när vi skulle hem höll jag i nycklarna till hojen i handen, slulle slänga ned husnycken under sätet och, där stod jag med husnyckeln i handen och MC-nyckeln under sätet som var låst.

Hur gör man, ringer hem, ringer barnen.

Inte hittades reservnyckeln så vi gjorde te och kaffe medan jag funderade, husnyckeln hade jag ju så vi kom in i stugan och telefonerna fanns också.

Sedan hämtade jag lite verktyg och började skruva isär hojen och vips hade jag nyckeln framme igen.

Så vi kom hem någon timme senare än tänkt.

Men var reservnyckeln är vet jag inte för vi har sökt här hemma, måste söka mer i morgon för jag har väl lagt den där jag ska komma ihåg.

Brukar vara så.

Men nu väntar sängen och om jag orkar lyssna på någon ljudbok, jag kommer troligen att somna.

Snart vankas det god mat, hoppas jag.
Drycken blir då superb, kallt kallkällvatten.

Vi eller jag har haft en mycket trevlig dag och än är den inte slut.