Jo jag oroar mig för ungdomarna, Anders och Linnea som gått skilda vägar efter 11 år.

Anders mår dåligt och jag tror att Linnea mår minst lika dåligt.

Jag önskar jag kunde göra något riktigt gott för dem men sådant där är jag dålig på när det är människor i min närhet.

Jag vet inte hyr många jag pratat med och stött på Internet via mejl och andra kanaler, både unga och gamla men nu vet jag inte vad.

Mår nästan dåligt jag med, eller inte nästan, jag oroar mig ordentligt för dem.

Nu något annat, en tomtbild i kvällsljus eller det är mulet och trist, runt 9°

Jag måste fixa så att det blir bättre bilder och det innan vi byter fönster, då kanske det blir bättre med kameran inne men nu blir det skitbilder.

Har suttit och läst men somnade en stund av det rogivande smattret av regn på plasttaket.
Just nu lyser solen genom molnen.

Börjar straxt.

Matiné: Idag börjar livet - SVT1

Svensk långfilm från 1939. Wera Holm, ung dam från en revybalett, bevakar ett hus i Gamla stan. Därinne är hennes fd pojkvän Börje och en annan dam från baletten. Börje flirtar samvetslöst med alla flickorna i baletten och kasserar dem en efter en. Men en dag hittas han skjuten. Vem av dem har gjort det? Regi: Schamyl Bauman. I rollerna: Sture Lagerwall, Sonja Wigert, Dagmar Ebbesen, Nils Ohlin, Barbro Kollberg, m.fl Textat sid. 199 4:3-format

Vem tog värmen? Satt ute och läste och det var 20+ någonting när det plötsligt blev kallt och tempen rasade till +14° på ingen tid alls.

Påminner mig motsatsen uppe i Boden under lumpen, vi skulle ut till en skjutbana och det var runt -20° när vi kände det, någon som kom med en stor hårtork och blåste varmluft på oss och på en kvart så steg tempen till +7°

Nåja siffrorna kan vara lite osäktra men inte så fel.

Gissa om vi svettades.

Det var den gången jag sköt mina 5 skott med k-pisten.

Ja varför ska naturen vara så grymm?

Men först dagens vanliga.

Nu har det i alla fall blivit 15,4° och det är soldis så man vet inte om det ska mulna på eller klarna upp.

I trädgården är det i alla fall grönt och fint.

När jag steg upp såg jag något på sovrumsgolvet

Fjädrar, rackarns katt, nu har han ätit upp en av mina vänner fåglarna i gen.

Jag får ändå hoppas att det inte var någon förälder med ungar i sitt go som han tagit.

Men vad gör man, det går inte att förhindra naturen även om många förtvivlat försöker göra just detta.

Jag kan inte artbestämma efter fjäderlämningen, så duktig är jag faktiskt inte.

Kanske var det därför han var så otroligt kelsjuk när han kom upp i sängen före 5 i morse.

Han ville inte ge sig utan det var bara att klia han runt huvudet kattrackaren.

Ena stunden en mördarmaskin och nästa en gosig kelsjuk kisse som kurrar och mår så gott även om han var blöt efter att ha varit ute i regnet och jagat.

Varför är naturen så grym. 

Först ska jag ha frukost och den kanske jag intar ute, det är ju ändå 13,8°.

Sedan återkommer jag med några (makabra) bilder och mer ordsvammel.