Tisdag den 2/1

Igår hade vi en tråkig dag men ibland måste man ta beslut som man egentligen inte vill men för någon annans bästa.

Vi blev till slut tvungna att låta vår älskade Gunnar somna in 16 år och ungefär 8 månader gammal vilket översatt skulle bli ungefär 84 människoår.

Han fick som så många andra besvär med kisseriet och han hade svårt att kissa, vilket vi märkte då han här gick på lådan.

Så direkt på morgonen på det nya året ringde Inger till veterinären på Djurkliniken i Umeå och fick direkt en akuttid klockan 10

Egentligen lite tidigare men vi skulle ju åka häriftån Vindeln och det var kallt ute.

Men vi kom iväg och körde försiktigt till stan och fick komma in.

Sedan tog en vänlig personal hand om oss och, ja det blev väl en fin stund även om tårarna rann.

Men vi och Gunnar har väl fått fina +16 år tillsammans och jag kan bara säga att han har varit en väldigt snäll och klok katt.

Även mot mina undulater och parakiter var han snäll.

Men det var en höstdag 2007 då han kom och strök sig mot Ingers ben där hon satt och rensade bär ute på altanen.
Sedan stannade han hos oss utan att bry sig om sin mor och syskon som sprang lös ute på Rengård 3 km från sitt hem.

Bilderna som kommer har hamnat i oordning och jag orkar bara inte sortera upp dem bättre.

En av de första bilderna där han ligger på fåtöljen i stugan .

Julpynt tittade han på och lät det vara fint.

Fåglarna fick komma ut när det var väder och Gunnar låg gärna uppe på en bur, vakta eller bara för att det var högre upp?

Också en av de första bilderna.

Det här var nog första bilden på Gunnar.

Husse var skön även om jag tror att han föredrog matte.

Dagen efter så fick han leka på gräsmattan.

Det var sonen Anders som kastade sig på sin moped och körde de 4½ milen till oss för att leka med Gunnar.

Även deras lillmatte från gården där han föddes kom upp till oss och vi fick behålla honom, även om hon sa att det var en hona.

Klättra och spana som en katt gärna gör.

Men ung blir gammal och tidigare i höst fick han smörgåsskinka av matte.

Var man inte snabb nog så kom tassen upp.

Otal är de gånger man såg han spatsera iväg åt något håll som här på Vallmovägen där han bodde nästan hela sitt liv.

Förutom ute i skogen på Rengård innan han bestämde sig att bo med oss.

Stugan fick han inte komma till förrän han kanske var 5 år, jag var rädd att han skulle rymma och barnen bodde ju hemma och kunde ta hand om han då vi var i stugan.

Men för ett år sedan fick vi lägenheten här i Vindeln och i april gick Inger i pension så vi flyttade då till stugan där jag och Gunnar bodde ända till i höst, Inger bodde mest hos oss men åkte även till Jönköping någon vecka och i höstas åkte vi ned en vecka och hade kattvakt i stugan.

Men då märkte vi att Gunnar var ledsen då vi kom hem igen och det kändes hårt.
Vi tog även en husvagnstur i tre dagar och det gick bättre för Gunnar att vara själv med grannflickan som såg till han.

Nu har han vandrat iväg på sin sista resa och vi måste komma över sorgen efter vår lilla Gunnar. 

Men han slipper då gå ut och kissa en sådan dag som vi nu har här i Vindeln med -35° här ute.

Men solen kommer upp som den gjorde igår.

Här är de sista bilderna på Gunnar som jag tog igår men i datorn finns åtskilligt med foton på lilla vännen.

Så jobbigt att skriva det här inlägget men jag ser det som ett måste.

Det blev ett kort avhugget inlägg i morse och kanske inte mycket längre idag. Jag får se hur mycket jag orkar skriva.

Igår var det nyårsafton men slutet blev lite avhugget för oss och fyrverkeriet, ja vi såg det från rumsfönstret.

Men kisse Gunnar blev sämre under dagen och kvällen, jamade högt och gick på lådan där det bara blev lite kiss.

Ingen matlust hade han och åt inte ens smörgåsskinkan han älskade.

Efter midnatt gick vi isäng och har faktiskt sovit ganska gott även om Gunnar väckt oss några gånger.

Han låg först hos inger på hennes arm men gick sedan och lade sig på sängen här i kontoret/gästrummet.

Men i morse var han inte sugen på någonting

så Inger ringde veterinären i Umeå, Tyvärr finns inte veterinären kvar här i Vindeln längre utan de stängde i höstas.

Vi fick tid ganska tidigt men jag ville ta lite senare så att bilen blev lite körbar då tempen låg på runt -20°

Ut och igång med motorvärmaren och så åt jag en smörgås men kaffet smakade inte.

Sakta åkte vi in till stan de dryga 5 mil det är och i härlig vintermorgon med skapligt klart väder och morgonrodnad.

Mycket snörök men lite trafik.

Vi kom fram och fick komma in vid 10 som avtalat.

Under hela resan sa inte Gunnar någonting utan satt bara där bak och tittade.

Men vi blev mottagna av en mycket omtänksam och fin djurdoktor som snabbt ställde diagnosen njurarna som är så vanligt på äldre katter.

Men från att ha ätit mest torrfoder fick han sista tiden mest färskmat och speciellt för urin och även annat och mycket godsaker.

Ute fanns mycket nytt att titta på för en ändå lite nyfiken kattgubbe.

Men ett gemensamt beslut att nu fick han sista vilan och gå vidare till sin katthimmel och allt gick lugnt och fint till så klockan 11 slutade Gunnar sina dagar hos oss efter nästan 17 år som han skulle ha blivit till våren.

Det var ju en kväll i stugan då Inger rensade bär ute på altanen då en liten pälstuss kom och strök sig mot hennes ben.

Sedan ville han vara kvar hos oss.

När jag inte har så tårblöta ögon ska jag ta och uppdatera hans webbsida som finns här.

https://www.rengard.one/husdjur/katten%20gunnar/gunnar.html

Jag är då glad att Gunnar fick en lång sommar i stugan där han till våren ska begravas och även en kort tid här i lägenheten där vi nu bor, men jag kan inte uppfylla mitt löfte om att i mars så flyttar Gunnar och jag till stugan igen.

Det här blev nog det sista husdjuret hos oss för jag har så jobbigt att skiljas från dem och den här dagen har jag fruktat sista 5-10 åren och nu är den här men livet måste gå vidare för oss och min övertygelse är att vi alla ses någon gång när vi kommer till andra sidan.

Kanske kommer Gunnar att besöka oss här men det kanske vi inte lägger märke till.
Men medium som Lena Ranehag, Vendela Cederholm och framför allt 

Pierre Hesselbrandt

som jag har stort förtroende för och som säger det. Men i stort sett alla säger samma eller snarlika om andra sidan.
Sant eller inte får man kanske se den dagen man själv går vidare. Det ger då en tröst i tillvaron.

Så efter en jobbig start på nya året och på dagen ett år efter att vi övertog lägenheten.

Måndag den 1/1 2024

Igår blev en skapligt bra dag med pyssel, fika och mat samt en massa TV.

Vindelnborna skötte sig fint och jag hörde eller såg inga smällare förrän just vid midnatt och inte heller efteråt.

Men vi måste in till stan idag, lite halvakut men mer om det senare.

-18,1° ute på balkongen och jag har redan varit ut en sväng för att sopa av bilen och starta värmaren.

Morgonbilder kan komma senare för det är mörkt ute och då blir det inte mycket att se men en bild från sängen kan jag bjuda på.

Det är vår ståtliga kisse Gunnar som blir 17 år någon gång i maj.