Fredag den 8/3

Igår 17:27 blev vi (Sverige) medlem i NATO, på gott och ont.

Det goda är att vi idag inte är så starka som tidigare då vi var neutrala och utanför allt, jag tror knappast att Putin skulle ha brytt sig om sådant däremot har vi större möjlighet att få hjälp om det händer något, men lika viktigt är att vi ställer upp och hjälper andra.

Ensam är inte stark som det pratats om.

Vad sa man förr i tiden, i och för sig på film att "En för alla, alla för en".

I alla fall känner jag mig lite tryggare men helt trygg är jag inte förrän Putin och gelikar är borta och NATO blir globalt.

ALLA stater är medlemmar tillsammans.

Men till lilla jag här i Vindeln som bloggen handlar om, eller den handlar om allt och inget.

Igår åkte vi skapligt tidigt till stugan där jag lämnade flyttkartonger och lastade skrana och bob.

Tömde väderstationen på data och tog med några andra saker men likafullt glömde jag en påse med örhängen.

Vi luffade vidare in till Umeå och Peter o Emil, mamma Anna jobbade och Peter skulle iväg och jobba så då kom vi till hjälp då barnen har sportlov.

En lätt lunch och så åkte vi lite småvägar till sjukhuset, NUS som det heter och där jag hade tid för vad jag trodde ögonfotografering.

Vi var väldigt tidiga så ingen brådska där vi kikade på Östra station och lärde Emil lite folkvett.  

Men både jag och Inger känner hur vi skulle vilja lämna lilla Vindeln

      och bosätta oss så här.    

Men villan på Västerslätt trivdes jag bra i men saknar den inte så mycket som jag trodde jag skulle göra efter 38 år där.

Vi hade tur och fick faktiskt se några tåg passera och så upp och ned och upp in till centralhallen där jag checkade in.

Gick till väntrummet och hade tur, hittade

Det kom folk så det blev fullt i väntrummet men lika fort blev det tomt.

Inger och Emil hade knatat runt sjukhuset och letat paternosterhissarna men de är tydligen borta sedan många år tillbaks.

De kom tillbaks och satt hos mig en stund innan de gick till Apoteket för att handla Diklofeak och teststickor för blodsocker.

Då blev jag uppropad och då jag inte hade tiden inne för ögondropparna så gav Överläkare Fariba mig dem. Det var ju nästan 2 timmar kvar till min bokade tid och en till jag skulle ta dropparna.

Det sved i ögonen och en liten stund senare fick jag gå in och Fariba kikade i ögonen där hon sa att det såg bra ut.

Varför jag då ska bli kallad igen om en månad förstod jag inte, kanske fotas då för nu tror jag inte de tog några bilder.

Ringde Inger då jag var klar och de var i centralhallen och besökte toaletten.

Samma väg hem men andra rulltrappan ned stod still så jag fick ta det lugnt med min ändarygg, Inger och Emil testade en hiss som går snett ned i typ 45° men den går sakta så jag hann ändå ned och upp igen till Östra station.

Där köpte jag kaffe och nått gott bröd till, de andra fick inget då de fikat tidigare.

Till bilen och äntligen kunde vi lämna storstan och komma ut på landet igen.

Här blev det mer kaffe och koppla in datorn, Inger och Emil gick ut och åkte skrana nere vid Ökbäcken.

Det blev morotssoppa med räkost i till middag och den är GOD, sedan pannkaka med jordgubbssylt och även det GOTT.

De andra gick iväg till ICA för att handla lite, sådant Inger tänkte ta med från stugan och jag började så smått se en ny serie på Netflix.

Nä jag får se den själv för Inger är liksom inte så förtjust i utomjordingar även om den är är mer komisk än annat.

Resident Alien heter den och jag hann köra tre avsnitt på sidan om här i kontoret efter att ha sett i rummet när de andra var på ICA.

Emil gick isäng tidigare och jag fick vackert sova här i gästrummet.

Men jag har sovit riktigt gott där och Lycka har legat hos mig hela natten uppe vid kudden.

Vaknade och steg upp vid ½7 och nu har även de andra vaknat så full rulle.

Senare idag ska Inger jobba ett par timmar och då ska jag och Emil gå ut och fika på café, det som ligger utmed Systembolaget.

Det ska kunna bli någon grad över noll och kanske aningen sol, inget vi ändå kan göra något åt så här på kvinnodagen som det är idag. Inget jag heller kan göra något åt och inte heller livet här hemma med stök och bök som det blir med ett barnbarn här.  

Nu halv nio har vi -1,7° här i Vindeln och -3,0° i stugan.

Flaggorna på ICA hänger rakt ned så ganska vindstilla.

Morgonbilderna ser ut så här idag. Ingen ekorre nu men igår när vi kom till stugan så skuttade en av dem iväg.